Våldsbegreppet kan innefatta många olika uttrycksformer beroende på definition. Det våld som åsyftas i strategin är bredare än det som innefattas i brottsbalkens bestämmelser och avser en handling riktad mot en person som avser att skada, smärta eller kränka för att få denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från något som den vill.[1]
Våld kan vara
– fysiskt (som slag, sparkar, stryptag)
– psykiskt (som verbala kränkningar, kontroll, hot)
– sexuellt (som påtvingad sexuell handling, våldtäkt)
– passivt fysiskt (att neka någon sömn eller andra våldshandlingar som ger fysiska konsekvenser)
– materiellt (förstörelse av inredning och personliga ägodelar)
– ekonomiskt (tvinga en person att skuldsätta sig, eller ta kontroll över dennes ekonomi)
– digitalt (kräva lösenord, använda spårningsfunktioner, kontrollera meddelanden)
– att försumma någon (omsorgssvikt av personer med behov av stöd och vård såsom barn, äldre och personer med funktionsnedsättning)
– latent (en vetskap om att våld kan hända, som pyr under ytan)
– riktat mot husdjur i syfte att utöva makt över personen som utsätts för våldet.
De våldstyper som omfattas av strategin är det våld som kvinnor och flickor är särskilt utsatta för och som minskar kvinnors och flickors handlingsutrymme. Det rör sig om våld som sker i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck inklusive barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning, prostitution och människohandel för sexuella ändamål samt sexuellt våld oberoende av relation.
[1]Isdal (2017). Meningen med våld.
I heterosexuella relationer är våldsutövaren ofta man. I strategin betonas att både vuxna och barn, oberoende könsidentitet och sexuell läggning, kan utsättas för eller utöva våldet. Det betyder att målgrupperna för strategin även innefattar pojkar och män som utsätts för våld och kvinnor och flickor som utövar ovanstående våldstyper.